Mille fick upp älg som stod ganska direkt i upptaget. det står fast på samma plats så jag smyger mig på till 200m ifrån och sätter mig och dricker kaffe och lysnar.
efter ca 45 min så tvärtystnar det. jag smyger mig fram för att kolla läget då möter jag Mille han ser lite osäker ut så jag börjar tro att han skällt fågel fast han aldrig visat det förr.
Tar mig fram på ståndplatsen och ser att där är fullt med Älg spår.
Då drar Mille iväg en 50m och fram kommer en Ilsken Älg ko med kalv men Mille säger inte ett knyst fast han är i närheten av kon och kalven. Jag börjar bli orolig att han blivit sparkad eller något sånt.
så jag ligger ner och ålar mig fram med en liten granruska som är mellan mig och Älgarna.
När jag ligger inte längre än ca 20-30 meter från älgarna så kommer Mille och söker stöd hos mig jag manar på han gång på gång men så fort han närmar sig älgarna så gör kon utfall mot hunden.
Efter jag har legat där som det käns i en evighet (ca 20 min) och pushat på hunden så börjar Mille äntligen skälla igen :) i det läget så står kon och kalven tätt tryckta mot varandra och det är stört omöjligt att skuta. Men som av Dianas makt så efter att Mille skällt en liten stund så vänder kalven upp bresida på 25 m helt öppet skjutfält. PANG !!Där satt den.
Och som att trycka på en turbo knapp så försvann all osäkerhet i skallet på Mille.
En glad och lättad Husse :)
Och Mille öronmärkte sin kalv
